Ung och galen? (varning: långt inlägg)
Med sig i onsdags hade hon en present, boken Ung och Galen?. Har inte börjat läst ännu då jag väntar på glasögonen då jag inte längre knappt kan läsa mer än 2 sidor för att sedan tvingas lägga ifrån mig boken, men jag har börjat bläddra lite i den i alla fall.
Längst bak i boken fanns där länkar till olika hemsidor och liknande, mötesplatser osv för bl.a barn som lever med en psyktiskt sjuk förälder eller föräldrar. Och jag tänker inte göra någon hemlighet av att vi av 5 personer i ´familjen är 4 som lider av depression i olika "grader".
I alla fall klickade jag mig in på denna mötersplats just för att titta var det var. Där fanns bland annat en kategori som handlade om just psykiska sjukdomar. Man kunde sedan välja och läsa om dessa i den utsträckning det gällde en själv. Jag valde då att läsa om depressioner då det är vad som finns i denna familj, men det fanns även att läsa om självskadebeteden, ångest osv.
Att läsa den texten som stod där var för mig så...jag kan inte beskriva känslan som jag fick inom mig när jag läste den helt enkelt. Denna var dock riktade till barn som lever med deprimerade föräldrar och skriven på ett väldigt lättläst sätt men ändå, läser man den är det inte svårt att förstå vad en depression egentligen handlar om...
Alla människor kan känna sig nere och ledsna ibland. Det kan ha hänt något sorgligt eller man kan ha svårigheter i livet som man inte klarar av. Det är naturligt att sörja och ett viktigt sätt att reagera på för att kunna gå vidare i livet. Efter en tids sorg brukar man hitta nya sätt att leva på.
Sjukdomen depression är däremot långvarig. En person som är deprimerad är mycket ledsen och trött länge. Det är mer än en naturlig reaktion på svårigheter i livet. En person kan bli deprimerad utan att det hänt något speciellt alldeles innan.
Det finns olika sorts depressioner och det finns olika sätt att reagera på. En depression kan vara lättare eller svårare. Det kan vara skillnad på hur män och kvinnor reagerar.
Den som är riktigt djupt deprimerad kan nästan helt sluta upp att göra saker och tankarna slutar nästan att fungera. Det blir svårt att göra enkla saker som att gå upp på morgonen och tvätta sig eller att laga mat. Man orkar inte bry sig om hur det går för sina barn eller hur det går med jobbet. Det går inte att känna sig glad.
En som är deprimerad kan sluta att tycka om sig själv. Man kanske tänker att allt man har gjort är dåligt och att man aldrig kommer att klara av att göra något bra. Under tiden man är deprimerad kan man inte hoppas att livet ska bli bättre.
En deprimerad person tänker mycket på döden. Tankarna handlar ofta om att man inte är värd att leva. Det finns risk för att man försöker att ta sitt liv.
Det jag insett är att man aldrig får ge upp hoppet, även i de tuffaste stunder.
Keep on going♥
Den är min
Sova som en prinsessa
Mamma och pappas madrasser de har är inget att leka med, de firar snart 20 år som ägare av dessa och ni kan ju gissa hur utslitna de är! Så idag åkte jag, Mamma, Lillasyster och Lillebror till ett sängvaruhus som heter Go´Natt i Borlänge och skulle titta på sängar. Meningen var att vi skulle titta men vi blev kvar där i ja, 1,5 timme. Mamma fastnade för en säng från märket Hilding, med höj- och sänkbar huvud- och fotdel.
Det hela slutade med att vi lämnade butiken en kvart efter stägning med fyra nya sängar beställda. Det som började med ett skämt från Lillasyster slutade med att Lillasyster och jag blev ägare till varsin ny säng. En sån där skön som gör att man sover som en prinsessa.
Så om ca 3 veckor kommer jag bo i min nya säng...så skön är den!
Sov Gott♥
Om syskon kunde VAB:a
Om syskon kunde VAB:a skulle Lillebror inte få vara på dagis, stackarn skulle inte få socialt sällskap nog men nej, han skulle få vara hemma med mig och käka vitpepparkorn och alla som kliver innan för dörren skulle få tvätta sig med handsprit och använda munskydd. Jag gillar inte vinterkräksjukan, nej ush fy och blä!
Om ändå syskon kunde VAB:a...
Snart blir han 5 år!
I flera år hade jag och min syster tjatat om en syskon, men det var väl i ungefär samma veva som jag fyllde elva (endast några veckor tidigare) jag började förstå att det skulle inte ske. Och så kom den där augustikvällen när pappa jobbade kväll. Min då 9 år gammla syster och jag skulle få gissa lite först vad det var hon skulle berätta. Vi drog i med allt från att vi skulle ut och resa till att vi skulle skaffa en ny bil, eller en hund. Ja jag tror vi nämde allt mellan himmel och jord som två tjejer i 9- och 11 års åldern önskar sig.
Men så kläckte hon ur sig det, vi skulle få ett syskon. Den dagen, var en av de lyckligaste i mitt liv. Drömmen man hade gett upp blev sann! Och visst, 6 månader senare ploppade vår lilla "groda" ut, 3 dagar före min Lillasysters 10:e födelsedag, helt underbar. Det blev snabbt bestämt att han skulle få heta Anton. Alla fyra blev snabbt eniga, det var en Anton. En Anton med guldrött hår och med ett utseende som en liten gubbe.
Snart är det 5 år sedan denna lilleman föddes och är idag den person med lite guldrött hår, dock ser han ju inte ut som en litegubbe utan nu ser han ut som en charmig lite sak. Duktig på att pussas är han också, expert! Han vet hur man charmar tjejer med både det ena och andra, det vill säga, han vet hur man flörtar, höjer ögonbrynet, ger tummen upp, pussas och hånglar (ja inte riktigt då men ja). Han är expert på att överflöda en med komentarer som "Åhh vad vacker du är idag" "Du behöver inte banta, jag tycker du är smal och fin" och allt anant som en tjej behöver höra ;-)
Han är fem år gammal och har bokstavligt talat räddat mitt liv många gånger♥
Om lycka kunde köpas för pengar
Nu har jag ingen anledning att låta boken ligga där den ligger
Själva undersökningen var ju inte det värsta. Det gjorde inte ont, dock fick man ju räkna med att se lite rolig ut, men att välja bågar, det var värre! Inte heller det gjorde ont, så ni uppfattar det så, men vilka skulle man välja? Mamma gav mig fria händer så jag tänkte inte behöva tänka på pris, huvudsaken var ju att jag skulle trivas med dom. EN man i ja säg 55-60 års åldern visade mig vilka som var "inne" med tanken av försäljningssiffrorna och det första jag tänkte var "Jag ska inte ha de så kallade "tönt"bågarna" eller va de nu kallas, de som alla går runt med, vare sig de har glas i eller inte" Självklart var de dessa han tipsade om i lite mindre format and guess what? Jag går ut i butiken med "såkallade" töntbågarna beställda till nästa vecka.
Okej de var inte extremt stora eller liknande, mer sådär lagomt. Har aldrig riktigt förstått innebörden av "töntbågarna" som syrran brukar säga, men jag kan tycka det är höjden av jag-vet-inte-vad när folk köper bågar utan glas (har synat ett och annat par) endast som en modeassecoar. Men men, det är vad jag tycker och tacka gud att vi alla tycker olika!
(Nu vill ju inte min dator sammarbeta så bild kommer upp...snart!)
En biljett tack
Varje eftermiddag när vi tog vår lilla "nap" lyssnade vi några gånger på låten jag älskar. Varje kväll som vi turades om att stå framför spegeln som två tonåringar och sminka oss, fixa med håret osv så spelades låt om och om igen. Jag kan än idag bara få den där känslan, men den här gången ler jag inte, den här gången fylls bröstet med sån ångest. Jag vill tillbaka. Jag vill var som helst, där jag bara får vara jag. I lugn och ro, utan en massa måste. Få vara anonym.
Idag kan jag inte lyssna på en underbar låt som jag älskar♥
En biljett till anonymiteten tack!
Tidsfördriv
Av den anledning att jag inte kunde somna förrän halv åtta i morse, innebar det att jag var så gott som död fram till halv fyra i dag. Dock ska jag nu försöka hålla mig vaken till i morgon vid niotiden så vänder jag nog tillbaka dygnet, och sitter spärren fortfarande där löser jag det väl med en madrass inne i mamma och pappa´s rum helt enkelt.
Tidsfördrivet inatt blir de beroende framkallande spelen på hemsidan spela.se, ibland är det faktiskt tur att sånt finns^^
Hagavägen 12 Måndag klockan 15.45
I onsdags var det syrrans tur. Elak var jag också.
"Du vet, de spänner upp ögnen och så tar de en apparat och sprutar med massa grejjor i ögonen"
Hon går på allting, jag menar det. Nu är det min tur. Skelar gör jag också, inte sådär värst mycket, men tillräckligt för jag ska tycka det är jobbigt att titta på kort av mig själv, jag ser ju "mongo" ut eller vad ungdomens slang nu är. Vad vet jag, jag vet ju inte ens vad en PJ är? På ett sätt hoppas jag att det finns något litet så läsglasögon kommer till använding. För då finns det en anledning till varför jag inte lägnre orkar sluka en bok på sådär ett par dar. Är det inte så får jag acceptera, jag har blivit för lat!
(bild: google.se)
Magiska fingrar existerar inte
Vågar fortfarande inte
Sov gott fina du♥
På G
Men det är lördag och hela familjen är samlad, jag tänker njuta av den.
Ha en fortsatt bra lördag♥
Sömnlös natt
En mardrömmsnatt
Jag kommer aldrig med ord kunna förklara vad som hände inatt. Det enda jag kommer ihåg är att jag gick och la mig med en sovmedicin på onsdag kväll, resten är som drömmer, hela torsdagen är som dimma. Inatt fick jag vad jag kan tänka mig beskriva som en panikattack, jag kommer inte ihåg någonting. Jag hade ringt K vid halv tre, och varit hysterisk, och jag kan inte mer än tacka för han fick mig att lugna ner mig.
Inatt hade jag duchat med kläderna på, lagt mig i sängen. Jag trodde jag rakat benen medan jag rispat upp vänster underarm, ingenting medvetet. Vad det beror på vet jag inte, för jag själv kommer inte ihåg någonting mer än att jag somnade i onsdags kväll, och vaknade upp hos mamma och pappa i morse.
Jag vill säga tack K och på återseende♥
Mamma mamma mamma
"På tisdag klockan tre ska vi vara där"
Måndagen kommer och jag påstår att vi ska på möte dagen efter. Men nej, hon är så säker så säker att det var onsdag klockan tre. Ber henne ringa och cheka men "det behövs inte, för hon är säker".
Åker dit onsdag klockan tre. Fel tid. Vem hade rätt? Jo jag, självklart! *irreterad*
Om du börjar läsa, läs då hela!
När det kom ut i media att golfproffset Tiger Woods haft ett x-antal (är det någon som orkar hålla koll?) älskarinnor så började jag tänka mycket på det här med otroheten, var går gränsen egentligen? Ja, Tiger var ju självklart en liten patetisk idiot som inte förtjänar kärlek från varken Elin eller någon annan om man ska bete sig som han. Ursäkta mitt grova ordspråk här men, ja.
Jag tycker otrohet är bland det värsta som en människa kan göra mot den man älskar. Det jag ville komma till i detta inlägg är, när går gränsen för otrohet?
Jag personligen har en åsikt om att det är en väldig skillnad i att vara otrogen och lämna sin flickvän/fru - pojkvän/man för en annan kvinna/man.
Ta som ett exempel ett par som varit gifta i 5 år. Mannen/kvinnan tror att den respektive är ens stora kärlek i livet, tills h*n träffar den här mannen/kvinnan och inser, att den h*n lever med inte är ens stora kärlek, att kärleken till den här personen som nu h*n träffat är större.
Om då kvinnan eller mannen skulle vilja lämna äktenskapet för den här personen kan inte jag se något fel i det, så länge (!) inte kvinnan eller mannen haft en så kallad "affär" innan! Men skulle mannen eller kvinnan (vem säger att en kvinna inte kan göra detsamma?) begära skiljsmässa eller lämna personen i fråga kan jag på ett sätt tycka det är okej. Visst det är tragiskt, det säger jag inte att det inte är, men samtidigt, vill man leva resten av sitt liv med en person som man vet att känslorna inte är desamma hos? Vill man lura sin älskade att kärleken till h*n är större än till någon annan?
Vem vet, kanske är det bara jag som har en weard syn på äktenskapet. Men jag menar absolut, absolut inte att jag tycker det är okej att man håller på att strular runt innan man tar det här beslutet. Eller att man strular runt och försöker dölja det. No no! Man kan inte äta kakan och ha den kvar, eller vad det nu är man säger. Och ja, det här har egentligen ingenting med Tiger Woods och Elin Woods äktenskap att göra, bara att just detta ploppade upp i huvudet på mig när man såg rubrik på rubrik och tanken slog mig "vad gör man om personen man dyrkar inte längre gör detsamma?"
Man kan trots allt inte styra över sina känslor. Hur gärna man än vill kan man inte bestämma vem eller vilken som får ens mage att gå holabadoula när man ser h*n, eller att en annars så bleka fejs plötsligt skulle bli illrött så fort personen var inom ens synfällt.
Det jag ville få sagt var att om jag hade en pojkvän och han fann någon han kände större förälskelse eller vad man nu skulle kalla det, till, skulle jag hellre se att han bröt förhållandet och var ärlig, än att jag skulle sitta där 5 år senare och gråta till varför han hållt på som han gjort. För skulle jag få reda på att han redan varit en otrogen jävel, ja då skulle hans framtidsplaner på att någon gång bli pappa gå i stöpet kan jag lova er, jäklar vad han skulle ligga risigt till ;-)
God Morgon Tisdag
Just nu håller en bulldeg på att jäsa till sig hos familjen Gabrielsson/Persson. Jag sitter med min otroligt goda *hosthost* vaniljshake och en kopp Hallonthé, löser lite korsord och lyssnar på skön morgonmusik i väntan på att degen snart jäst klart.
Hantverkarna hammrar och slår uppe på taket så musiken spelas ganska högt, börjar bli lite trött på deras dundiledunkande.
Natten har varit som vanligt, sömnlös men det är inget man kan gråta över. Bara kämpa sig igenom dagen och hoppas kunna somna i kväll isället.
Lyssnar på U2´s It´s a beautiful day och ryser över hela kroppen. I helhet är jag inte alls förtjust i just U2 men just denna låt känns bra att starta morgonen. Får mig att inse att dagen kan vara jobbig, den kan vara fylld av ångest, av tårar, av fasadader. Av förtvivlan och lycka. Av glädje eller sorg. Men bara för dagen är jobbig, för man inte vill uppleva den trots man måste, så får man göra det bästa av det. Jag vill inte sitta om 10 år, se tillbaka på min tid som sjukriven 16 åring och ångra att jag inte tog vara på dagarna som var, trots att de var dåliga. Dagar är till för att skapa minnen, minnen för livet.
Ha en underbar tisdag, vackra du♥
Lite nytt till garderoben
Är det något jag älskar är det toppar som har en "utsväng" under bysten. Det spelade ingen roll när jag hade fått en "idelaisk" kropp och klädde i tajta tröjor så trivdes jag inte i det helt enkelt. Ska jag trivas i kläder ska det kännas ledigt och enkelt. Så var jag ju inte på bubbelroom.com och kikade lite. Absolut inte! Jag och "mode"sidor, det är liksom en ekvation som inte går ihop. Eller jo okej då, jag erkänner mig skyldig! Jag var inne på bubbelroom och hittade dessa, som även fanns i färgerna ljus rosa, ljus turkos och ljus korall. Otroligt billiga var de också, endast 149 kr styck så dessa två är hemklickade i färgerna svart och natur. Blir det en favorit så kommer flera utan tvekan klickas hem ;-)
Vem vet, kanske är det värt att kika in lite då och då? ^^
Tack den där läkaren med krulligt hår på Säters vårdcentral förra våren
Nu ska jag sova. Mår illa och vill bara somna till Arne Dahls Mörkertal
Ha en underbar måndag vackra du♥
Idag gäller det
I alla fall så har jag även lovat mig själv nu i att ta mig tiden till en promenad varje dag på ca 7 km, 7 km för att rensa tankarna och förbränna lite kalorier;)
Såg på systers blogg att hon och hennes vän Julia ska ut nu på morgonen så kanske man ska haka på? Kan ju ta med mig musik så slipper man deras tjatter xD
Nej nu när jag inte kan sova ska jag ta och göra lite övningar från boken jag köpte för någon vecka sen.
Hoppas ni sover gott♥
Älskade lilla barn
Klockan blev halv tre och han lyckades somna, min älskade Lillebror. Älskade älskade Lillebror. Så mycket han betyder. Han gör ingenting speciellt, han gör allt en 4-åring gör. Gnäller, trotsar, leker och busar. Han är som alla andra, men samtidigt är han så speciell. Han fyller bröstet mitt av kärlek, han betyder så mycket.
Igår var han sjuk. Eller ja, biverkningarna efter hans andra fluensan-sprutan kom. Han skakade, jag tror inte jag misstar mig när jag säger att han hade säkert lite feber. Han ville sova hos mig. Det är inte vanligt. Mathilda brukar vara populärast. Till mig kommer han om han är hungrig, behöver gå på toa osv, jag är "mamman" av mig och Mathilda. Men igår ville han sova hos mig, trots att han var sjuk.
Så där låg han, huttrandes och skakandes och försökte sova. Han bad mig sjunga. Jag sjöng, inte vackert men jag sjöng. Emil-låtar, sånger från Tunisien och tillslut somnade han, med armen runt halsen.
Tårarna rann. Älskade älskade Lillebror♥
Jag undrar hur många mil det blir
Benen värker. Armen känns tung och ögonlocken tyngre. Natten gav mig ingen sömn och alla tid jag suttit i en bil idag skulle kunna använts bättre.
Allt började som vanligt med möte hos BUP. In till borlänge. Mamma och jag tog oss en kopp thé på ett mysigt litet fik inne i stan i väntan på att kupolen skulle öppna då vi skulle hämta ut Gardasil, vaccinet. Sedan blev det i hundra-tjugo-knyck hem och hämta Lillebror och sedan åka till Säter för att ge han den sista dosen av svininfluensanvaccinet. Sedan bar det av hem för andas ut lite. Sedan var det dags att åka in till Borlänge igen och lämna paket på DHL. Sedan fick vi åka från Borlänge till Säter, ta sprutan, och sedan åka in till Borlänge igen efterssom vi glömde någonting. Okej nu blev allt väldigt rörigt men ja, underdagen har jag åkt 13 mil fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan säter och borlänge.
Fingrarna orkar inte glida över tangentbordet längre. Imorgon är det Nutrilett som gäller.
Sov Gott vackra du!♥
Sånna där samtal
Nu ska jag iväg på ett sånt där samtal igen. Ni vet, man går in i ett rum med två fåtöljer med en tant som alltid ler. Tanten som alltid ler tänder några ljus och frågar hur man haft det. Man svarar. Det "riktiga" samtalet börjar. Tanten som alltid ler frågar jobbiga saker. Man gråter. Man får en näsduk av Tanten som alltid ler. Och så fortsätter det en timme. Sen bestämmer man en ny tid. Tanten som alltid ler ger en en lapp så man kommer ihåg tiden till nästan gång och önskar trevlig helg. Man går ut, torkar ögonen, ler och låtsas som samtalet aldrig skett. Järnmasken åker på med en gång.
Så går det till på BUP som det så fint kallas, i Borlänge.
Nu ska jag iväg till min Tant som alltid ler.
Ha en underbar Fredagsmorgon!♥
Mitt rum att ventliera i
Så var det inte för ett halvår sedan. Då kunde jag gråta i kön på ICA, jag kunde gråta tittandes på en komedi på TV. Många kanske tycker de låter som ett framsteg, men det är det inte. Det är som att gå ett milakliv bakåt.
Men nu måste jag, jag vill visa den jag är. Jag vill inte visa järnmasken i bloggen. Jag orkar inte det...
Hör och häpna!
EN av mina för tillfället favortier som gärna får dunka om och om igen i högtalarna, trots att det inte alls är inom normen av vad jag brukar gilla för musik!
Lika bra
På fredag är det min tur!
Finally
Att beskriva Lina med ord går inte, hon är helt underbar, hon är bäst helt enkelt! Hon är nog den enda person jag litar på till 100% (man kan inte säga 110% enligt min föredetta mattelärare då 100% är ju allt...) och som betyder världen för mig! Tro nu inte att mina andra vänner inte betyder något, det gör de självklart!♥
Blev prat i nästan 3 timmar tror jag och skamset nog tror jag att jag stod för det mesta, men jag blir så nervös eller vad ska man säga att jag helt enkelt bara babblade på, förlåt Lina^^ Men nu får det verkligen inte ta sådan lång tid innan vi ses igen!
Och nej, jag är inte rädd eller så vidare för att träffa Lina om det verkade så, men att vara deprimerad gör de mest vardagliga sakerna jobbiga. Så även fast det är helt underbart att träffa Lina är det jobbigt att visa upp den peronen man blivit...
Fick helt underbart fina saker av henne i lite sen födelsedagspresent och julklapp. Ett jättefint halsband som jag senare ska lägga upp här så ni får se, och en liten fin citatbok "Till en *kommer inte ihåg* vän", tack!♥
Dagens I-landsproblem!
Ni vet när man får sådana där otroligt stora problem. Ett sånt har jag. Eller ja, inte riktigt men jag önskar det vore det så att alla andra bekymmer och problem som finns bara kunde vara bagateller, så därför tänker jag låtsas att detta är mitt extremt stora problem, så det så!
Jag är på jakt efter en vårjacka. Och så hittar jag dessa två. En lite längre modell (den th*) och en lite kortare modell (den tv*). Båda skulle jag vilja ha i kahikgrön med modellen som nu visas i beige hade ingen bra bild, när den skulle varit grön, eller ja Kahikgrön. Så nu vill jag ha all hjälp jag kan tänkas få i valet om vilken av dessa jag ska beställa hem. Är totalförälskad i båda två och priset avgör inte saken just när det endast skiljer 50 kronor. Båda finns att beställa hem eller köpa hos HM för 349 kr tv* och för 399 kr th*, så snälla alla fina underbara läsare, kan ni inte bestämma åt mig?
*TH = Till Höger
*TV = Till Vänster
Mini-repotage
Som tidigare nämnt tänker jag dela upp det i tre delar. Den första delen är alldeles strax uppe! :D
Erik Grönwall
I efterhand kan jag säga att jag inte ångrar det samtidigt som det var väldigt jobbigt då ljudet var väldigt dåligt, vi stod så långt bort i kön som redan börjat för den följande skivsigneringen så vi inte såg ett smack förutom skymten av Calles arm. Efterssom jag var själv med Anton kunde vi ju heller inte lämna kön för någonting så ni kan ju tänka er en 4-åring som inte förstår innebörden av ordet vänta, hur jobbigt det var. Men men, vi fick ju i alla fall våra skivor signerade^^
Det som störde mig mest var nog faktiskt alla egoister som stått längst fram när de uppträdde och sedan inte var medmänniskor nog och ställde sig längst bak i kön, nej de hoppade in lite var de ville, det gjorde mig nog mest förbannad. Eller alla människor som var tvungen att tränga sig igenom kön och inte kunde säga ett "ursäkta" så man förstod att de ville igenom, stackars Anton fick säkert ett 40-tal handväskor i huvudet, min lilla ängel.
Tillslut var det väl i alla fall vår tur att få skivorna signerade och Anton var så stolt när Erik sa någonting till honom om hans hår eller vad det var. Erik gör ju även hjärtan på sina autografer och Anton, sötnosen trodde han var den enda som fått ett hjärta så han gick stolt runt där på Kupolen hållandes i sin skiva och log.
Men dagen kunde ju inte vara felfri, det går bara inte in i mitt liv, och självklart hände något, inte så allvarligt men nog pinsamt när vi stod och skulle få skivor signerade.
Jag hade även köpt på mig en Calle skiva till en vän och ville självklart få den signerad till personen i fråga (jag har redan avslöjat mig för personen men ja, skitsamma xD) men Anton hade andra planer! Så när Anton förösker dra mig ner för trappen från scen man fick gå upp på så fick jag förklara att vi skulle be Calle skriva på en skiva också. I detta fallet står vi rakt framför Calle och jag ger honom det där bladet. Och då säger Anton, klart och tydligt:
"Men inte måste Calle skriva en autograf..han är ju dålig!"
Som tur skrattade Calle bort det och jag bad han högröd skriva på det lilla häftet som ligger i skivan innan jag drog med mig Anton ner för scenen och började predika om vad man inte får säga även om man tycker på ett visst sätt.
Oj nu blev detta ett långt blogginlägg, jag som bara ville berätta att Erik har gett mig en och en annan kallkår med sin otroliga röst! Just nu spelas "leave a light on for me" för fullt och jag älskar den! Dock är det lite synd att studioveresionen är så annorlunda än när han sjunger den live, den är för "omgjord" men men, man kan inte få allt!
Ibland får man bli trött och slut!
I söndags kom min farmor ner ett par dagar för att fira morfar min som fyller hela 80 år imorgon, så nu är det ett jäkla ståhej här då vi ställt upp både med att hjälpa till att duka i lokalen, brygga kaffe (detta komemr göras imorgon) sen har även jag lovat att baka småkakor...och vi kan säkert räkna med en hel del folk, då det är öppet hus och morfar...morfar känner många!
Anton har övertalat mig
Anton pekar på Toveh: Hon, hon är j*vligt snygg, men sjunger inte bra
Josefine: Jo men det gör hon ju...
Anton, pekar på Erik: Men inte lika bra som den här puddingen
Mål men inga löften
Varje kväll den 31 december de senaste åren har jag sutit där med min lista och fyllt i mina löften inför det nya året. Det kan ha varit allt från att inte äta godis till att börja måna mer om mig själv och varje år har jag lik förbaskat brutit de där löftena.
I år gav jag mig själv inga löften. I år satte jag upp mål jag vill nå. För vill jag tappa de kilon som satt sig på min kropp efter månader med mediciner ja då måste man ju offra lite, tex att inte äta godis, eller ja kanske måttligt men ja skitsamma.
Har jag satt ett mål om att jag vill gå ner säg 10 kilo nu så betyder inte det att efter jag gått ner dessa 10 kilo ska vara "tvungen" att låta bli vissa saker för det var mitt löfte. Nej istället har jag satt upp mål.
2010 ska bli mitt år!
Okej det har jag sagt alla år men 2010 ska bli mitt år!♥
Gott nytt år!