Tonight I am climbing up on Solsbury Hill
Att prioritera rätt
Att inte klara av skolan som alla andra är för mig det värsta. Som jag skrev i tidigare vill jag så mycket men jag orkar så ytterst lite utöver att intala mig själv att allt blir bra i slutändan. Samtidigt har jag någonstans inom mig börjat prioritera rätt om man säger så, efter många om och men. Jag har inte gått på det ännu, men en vacker dag kanske. Jag kommer ha så många chanser att sätta mig i skolbänken igen. Idag finns det så mycket du kan göra för att få gymnasiekompetens/liknande, som kan leda till det jag vill arbeta inom. Men jag har ett liv. Och vad spelar betyg och kompetens för roll om den lilla gnistan som finns skulle slockna och allt skulle vara över...
Allt handlar om att prioritera rätt, och vem vet. Dom kallar mig smart, klyftig och ambitös, men även jag har saker och ting att öva på...men en dag, en vacker dag kanske jag själv kan kalla mig smart, klyftig och ambitös, då inte över mattetal och uppsatser...
Vill så mycket men orkar så lite
Jag vill. Jag vill. Jag vill så gärna. Men jag orkar inte.
Jag har peppat, laddat och förberett så för den här hösten. Men när det väl kommer till kritan så finns ingen ork.
Den lilla ork jag har, den lilla gnistan som finns innan ljuset slocknat, det är den lilla gnistan jag lever på. Den lilla gnistan får mig att orka hoppas och tro på det bättre, men där tar energin slut.
Jag har sådan vilja, så mycket mål, drömmar och krav på mig själv. Men jag orkar inte. Det känns som kroppen springer ett marathonlopp om dagen, som att hjärnan går på högvarav och aldrig vilar.
Fan!
Jag är inte mer än människa. Jag har i snart 4 år mått så jävla pissigt, simmat på den djupaste botten, har jag trott. Dock sjunker jag bara längre och längre och längre ner. Jag är inte frisk. Jag är utbränd kallas det så fint i idag inom psykiatrin. Jag är utbränd och deprimerad. Fin kombo. Så lägger vi till att man är 17 år, att man får höra från alla håll och kanter om att det här är ens bästa tid i livet. Det är nu man ska leva.
Jag är mer död än levande. Jag andas. Mitt hjärta dunkar dess rytm. Men inom mig, finns inget. Jag orkar inte längre tycka, orkar inte längre tänka. Det är då man kommer in på förbjudna tankar. Om ändå ett spamfilter fanns för ens hjärna. Det skulle vara så mycket enklare att vara borta. Förbjudet Förbjudet FÖRBJUDET!
Jag har vänner som jag älskar. Som jag vet finns där. Som vet att dom betyder så in i helvete jävla mycket, även om jag beter mig som en apa och är otroligt dålig på att ta kontakt med dom, dom är äkta vänner ♥
Det säger inte kabosh som i Tom och Jerry
Det rullar på
Det är snart en vecka sedan vi kom hem från underbara Rhodos och skolan har dragit igång. Jag är elev igen, efter ett år. Hur det kommer gå är det ingen som vet, det får framtiden utvisa. Men det är jobbigt. All min energi och allt fokus läggs på att ta mig dit, försöka åtminstonde. Det löser sig, det gör det alltid. Har ett relativt bra schema och nollningen i fredags överlevde jag ju trots allt!
Idag är jag hemma. Det har varit ett par jobbiga dagar och ja, man ska inte känna efter för lätt men det blir lättare att komma tillbaka om jag tar den här dagen, tror jag i alla fall.
Hammnat i en klass med 25 andra ungdomar, mestadels tjejer men faktiskt 3 killar!
Regn och rusk är dagens väder, om man längtar tillbaka till Djerba och Rhodos? Ja! Kanske en sista minuten i oktober ner till Tunisien igen blir av, det är värt att tänka på!
Magiskt
?
24 timmar tillgång till internet för 300 spänn. Billigt, med tanke på vad det brukar kosta. Hur vi ska spendera dom innan tisdag? Inte en blekaste aning!
Kan ju uppdatera om att livet leker och vi har det toppen, typ! Alldeles underbar havsutsikt från balkongen och mat som är gudomlig, eller vad sägs om souvlaki och tzatsiki dagligen? ;)
Lite för hög luftfuktighet för min del, 93% är ändå inte människligt säger vi^^
Nu, poolen!
90% luftfuktighet? Som om man skulle kunna unnanga det
10 Augusti 2010
Dagen då "lilla" jag blir 17 år och bjuder på en bild på mig själv där jag ser helt mongo ut!
Klockan är nio och om 6 timmar rullar bilen mot Arlanda. Om jag packat? Nä!
Rhodos here I come!
Tunisien 2010 - Beachparty!
Varje torsdag kväll annordnades på hotellet ett brachparty. Detta var inte gratis och ingick i "All-Inclusive"-bandet utan detta fick man bekosta själv till en mindre summa, och då skulle det bjudas på lite finare mat, underhållning och stämmning. Jag var inne på att gå på detta redan första veckan. Det var inte Lillasyster. Men andra veckan efter mycket flörtande, övertalning och löften fick K och jag med älskade Lillasyster på detta spektakel!
Just denna kväll bestämde vädrets makter att lite extra vindar inte gjorde någonting, vilket var både svalkande, på gränsen till kallt, men också otroligt irreterande. När man kom bjöds man på en bål-liknande dryck som vi alla tre skippade. Detta visade sig i efterhand att det även fanns alkoholfritt, well, jag tog det som det bjöds på och i efterhand är jag glad att jag inte smakade!
Maten var sisådär, inget extraordinärt, inte heller underhållning. Men sen. Sen blev det roligt!
K var hungrig och gick från för att hämta pizza och ta en sväng upp till bungalowen, men jag och Lillasyster stanande kvar. Efter en stund kommer två killar i min ålder vinglandes och slår sig ner vid bordet framför oss, var utav en däckar på stört, där var hans kväll slut!
Det blev dans. Dans i skum. Det var galet, det var otroligt, det var underbart!
Lillasyster och jag dissade Rosaskjortan för att sekunden senare följa med Hatten - med det fina leendet sekunden senare, det något skuldlagda samvetet kom dagen efter ;-)
Folk var galna. Det var en salig blandning med folk, och ja...jag kan inte beskriva det, det var helt galet! Folk stod på tunnor, låg på marken, stod bredvid och dansade i takt med Akon´s Right Now (nanana) .
Som ni märker blir texten lite rörig, men det är så mycket minnen.
Efter den kvällen kan jag ju konstatera vissa saker:
• Alla kan dansa
• Vi svenskar är inte tråkiga
• Man blir aldrig för gammal för skum!
Bilder från kvällen:
Och kvällen beskriver vi med musik såhär:
Right now (nanana) - Akon
Alors on dance - Stromae
Rise up - Yves La Rock
För att göra en lång historia kort
Nästan en vecka har gått sedan vi kom hem från mitt älskade Tunisien och Djerba. Vi kan ju säga såhär i alla fall, att det inte lär dröja innan jag är tillbaka ;)
Det har varit 14 fantastiska dagar. Egentligen har jag inte gjort mycket annat än legat vid poolen eller suttit under ett parasoll och spelat kort.
. Planet var försenat redan från Stockholm på lördagen när vi åkte så när vi vid 22 tiden äntligen kom fram till hotellet ville vi till rummen så fort som möjligt. Denna gång bodde vi i bungalow L, förra gången i M som låg precis bredvid. Många minnen väcktes till liv och man tyckte man såg Lillebror överallt och ingenstans!
Det första vi märker när vi anländer till rummet var att minibaren/kylskåpet inte fungerade och när vi försökte sätta i kontakten belv hela bungalowen svart. Jag hade med mig medicin som skulle stå svalt så en ett fungerande kylskåp kändes som ett måste och för att göra en lång historia kort så kan vi ju säga att det tog yttligare 4 dagar av tjat och gnat innan vi hade ett någorlunda svalt läckande kylskåp på rummet!
38 grader i skuggan och stekande sol var den första veckans prognos. Innan man vant sig vid värmen kunde man inte röra sig en meter innan svetten bokstavligt talat rann utav en. Man gick mellan hotellrummet och lobbyn, stannade för att svalka sig, tog sedan rundan lobbyn till poolen, låg som en utslagen fisk och försökte återhämta sig. Andra veckan gick då mycket bättre då man började vänja sig någorlunda, dock "frös" man när det var 34-35 grader ute istället ;)
Andra veckan hade vi totalt tröttnat på poolen och satt för det mesta och spelade kort i skuggan vid barens terass. Folk måste ju tyckt vi slängde pengarna i sjön men då får de tycka det, det var semster för oss och vi lyckades då bränna oss rejält ändå så ingen skada skedd. Det blev mycket deltagande i pil-turneringarna där jag själv lyckades få titteln "Queen of zero" vilket inte gjorde mig någonting! :D
Veckorna bjöd minst sagt på många skratt, de flesta skänkte SnÄlla oss, en förklaring till namnet kommer senare haha! Vi hann även ta oss ut med Katamaran en dag, dock hade vi inte turen till att se några delfiner, men det var mysigt ändå. Släppte loss på Beach partyt gjorde vi också, jag tror aldrig jag svalt så mycket skum i mitt liv som då haha.
Och människorna. Fina söta Alice, Flinet Houssine som kände igen oss (och dessutom undrade var vår mamma tagit vägen xD) Achraf som måste rökt någonting annat än vanliga hederliga cigaretter, SnÄlla som var så fin så fin, och Hatten...det leendet^^ Sen får vi ju inte glömma "sötnosen" även kallad Rosa skjortan, Fashion Crime, Dancing King m.m... och sist men inte minst snyltaren Hakim!
Klockan är mycket och det finns mycket att berätta, bland annat om hur den otroligt effektiv polisstationen i Midoun är och hur 5 killar håller i Mini Disco för att 2 timmar senare stå på varsinn tunna och dansa!
Tro mig, jag är långt ifrån färdig!
My dream is to fly over the rainbow so high
Just nu pågår mycket i mitt liv, lite för mycket! Bloggandet ligger inte på någon prioritet fastän det finns så mycket jag vill skriva av mig.
Bilder från Tunisien kommer, inom en snar framtid!
Hemma