När jag sitter vid den plats som jag satt på för snart 5,5 år sedan känns det som igår. Det känns som igår det var augusti 2004, en onsdagskväll då mamma hade lagat lite extra god mat, gjort lite efterrätt och gjort mig och min syster nyfikna då hon berättat att hon hade något väldigt roligt att dela med oss!

I flera år hade jag och min syster tjatat om en syskon, men det var väl i ungefär samma veva som jag fyllde elva (endast några veckor tidigare) jag började förstå att det skulle inte ske. Och så kom den där augustikvällen när pappa jobbade kväll. Min då 9 år gammla syster och jag skulle få gissa lite först vad det var hon skulle berätta. Vi drog i med allt från att vi skulle ut och resa till att vi skulle skaffa en ny bil, eller en hund. Ja jag tror vi nämde allt mellan himmel och jord som två tjejer i 9- och 11 års åldern önskar sig.

Men så kläckte hon ur sig det, vi skulle få ett syskon. Den dagen, var en av de lyckligaste i mitt liv. Drömmen man hade gett upp blev sann! Och visst, 6 månader senare ploppade vår lilla "groda" ut, 3 dagar före min Lillasysters 10:e födelsedag, helt underbar. Det blev snabbt bestämt att han skulle få heta Anton. Alla fyra blev snabbt eniga, det var en Anton. En Anton med guldrött hår och med ett utseende som en liten gubbe.

Snart är det 5 år sedan denna lilleman föddes och är idag den person med lite guldrött hår, dock ser han ju inte ut som en litegubbe utan nu ser han ut som en charmig lite sak. Duktig på att pussas är han också, expert! Han vet hur man charmar tjejer med både det ena och andra, det vill säga, han vet hur man flörtar, höjer ögonbrynet, ger tummen upp, pussas och hånglar (ja inte riktigt då men ja). Han är expert på att överflöda en med komentarer som "Åhh vad vacker du är idag" "Du behöver inte banta, jag tycker du är smal och fin" och allt anant som en tjej behöver höra  ;-)

Han är fem år gammal och har bokstavligt talat räddat mitt liv många gånger♥