Det fanns en låt jag älskade. ÄLSKADE. Jag kunde lyssna på den om och om och om igen. Så åkte jag, mamma och Lillebror bort en vecka, till Tunisien. Jag mådde tipp topp! För första gången på 3 hela år mådde jag som en primmadonna i 7 dagar! Jag grät inte en enda gång, jag kunde le och känna mig lycklig och bara...ja jag kan inte beskriva känslan men jag blev den riktiga jag om man kan säga så.

Varje eftermiddag när vi tog vår lilla "nap" lyssnade vi några gånger på låten jag älskar. Varje kväll som vi turades om att stå framför spegeln som två tonåringar och sminka oss, fixa med håret osv så spelades låt om och om igen. Jag kan än idag bara få den där känslan, men den här gången ler jag inte, den här gången fylls bröstet med sån ångest. Jag vill tillbaka. Jag vill var som helst, där jag bara får vara jag. I lugn och ro, utan en massa måste. Få vara anonym.

Idag kan jag inte lyssna på en underbar låt som jag älskar♥

En biljett till anonymiteten tack!