Hela torsdagen är borta. Jag somnade på onsdagen och vaknade på fredagen. Under detta dygn då jag inte varit full medveten har jag gjort mycket saker. Jag trodde jag drömt att jag duschat, i verkligenheten har jag duchat, med kläderna på och sedan lagt mig i sängen. Jag trodde jag rakat benen men i verkligheten har jag rispat hela vänster underarm. Natten mellan torsdag och fredag ringde jag i panik till K. Blev lugn. Drabbades av panik och sms:ade lillasyster att hon skulle få ett bättre liv utan mig. Ringer mamma och är panikslagen, ber henne komma. Där sitter jag och fattar inte vad jag gjort. 

 Armen är full av röda streck som jag inte vill ska vara där, jag förstår inte än hur det gått till. Sovmedicinen tros vara orsaken. Att jag vaknat och trott jag inte tagit den dagliga dosen och i själva fallet fått i mig dubbel dos. Jag är rädd för mig själv. Arg på mig själv. Det här är inte jag. Jag gör inte sånt. Jag vågar inte längre ta min medicin. En sömnlös natt tar jag hellre än att det sker ännu en gång. Jag vågar inte stänga ögonen..