Mina ben skakar, svetten rinner när bägaren rinner över
2010-09-21 | 22:16:05
Var på sjukgymnastik idag för första gången på evigheter. Otränad? Jo så in i HELVETE! Det var så jag knappt tog mig fram från cyklarna till "gymmet", och det kan vara vadå, 10 meter? Dock körde jag på som en galning på cykeln, 40 km/h flög jag fram på i relativt hårt motstånd, men jag behövde det, få kämpa lite med kroppen för det är tungt idag.
Det var längesen jag grät. Nästan 1 vecka. Jag har gråtit innombords, skrikit och känt hur ångesten tagit i men inga tårar. Men så hände det idag. När jag står där och det är dags att börja träna med sjukgymnasten. Precis innan jag ska gå in kommer en och två sen tjugotvå tårar och de slutar aldrig rinna. En liten liten fis i rymden till bagatell som jag i vanliga fall inte skulle bry mig om fick mig att hulka som ett litet barn.
Min älskade finaste Ralph. Min bästa vän vars päls har torkat många tårar gick bort igår. Jag grät inte. Inombords grät jag, jag var tom. Bara låg och stirra ut i tomma inget, han kunde ju inte vara borta? Men så idag, kom en liten bagatell som fick mig att hulka och snora och gråta, all sorg över att han verkligen är borta kom ikapp mig där på väntrummet till sjukgymnasten.
För många är en kanin bara en kanin. Men nej Ralph var ingen kanin. Han var som en liten hund som vid nyår hoppade upp i chips skålen och gottade sig, som kom när man robade hans namn och som bara kunde ligga på axeln i timmar.
Han var inte världsgammal, men att han var sjuk hade jag nästan börjat förstå. Vi har 3 kaniner, var det ojämnt med äppelbitar osv fick Ralph alltid flest. Nu menar jag inte att vi alltid gett han mer mat med flit än de andra, de andra har alltid fått så de klarat sig, självklart! De har blivit fetare och fetare medans Ralph bara blivit mindre och mindre, så att något inte var rätt började jag förstå, men man intalar sig att allt är tipp topp, han var ju min lilla älskling. Han kom när han behövdes som mest, när allt var svart förra våren. Han var mitt allt.
Han är borta och kvar har jag fina Evert och söta Jamila (vilka typiska kanin namn va^^). Fina lugna Ralph...han kommer jag alltid bära med mig, även fast han i mångas ögon bara var "en kanin"..men han var min kanin <3
Det var längesen jag grät. Nästan 1 vecka. Jag har gråtit innombords, skrikit och känt hur ångesten tagit i men inga tårar. Men så hände det idag. När jag står där och det är dags att börja träna med sjukgymnasten. Precis innan jag ska gå in kommer en och två sen tjugotvå tårar och de slutar aldrig rinna. En liten liten fis i rymden till bagatell som jag i vanliga fall inte skulle bry mig om fick mig att hulka som ett litet barn.
Min älskade finaste Ralph. Min bästa vän vars päls har torkat många tårar gick bort igår. Jag grät inte. Inombords grät jag, jag var tom. Bara låg och stirra ut i tomma inget, han kunde ju inte vara borta? Men så idag, kom en liten bagatell som fick mig att hulka och snora och gråta, all sorg över att han verkligen är borta kom ikapp mig där på väntrummet till sjukgymnasten.
För många är en kanin bara en kanin. Men nej Ralph var ingen kanin. Han var som en liten hund som vid nyår hoppade upp i chips skålen och gottade sig, som kom när man robade hans namn och som bara kunde ligga på axeln i timmar.
Han var inte världsgammal, men att han var sjuk hade jag nästan börjat förstå. Vi har 3 kaniner, var det ojämnt med äppelbitar osv fick Ralph alltid flest. Nu menar jag inte att vi alltid gett han mer mat med flit än de andra, de andra har alltid fått så de klarat sig, självklart! De har blivit fetare och fetare medans Ralph bara blivit mindre och mindre, så att något inte var rätt började jag förstå, men man intalar sig att allt är tipp topp, han var ju min lilla älskling. Han kom när han behövdes som mest, när allt var svart förra våren. Han var mitt allt.
Han är borta och kvar har jag fina Evert och söta Jamila (vilka typiska kanin namn va^^). Fina lugna Ralph...han kommer jag alltid bära med mig, även fast han i mångas ögon bara var "en kanin"..men han var min kanin <3
Kommentarer
Lina säger:
Förstår hur du känner.. <3
SV; Var lite halvt beroende i våras också, men slutade i princip dricka kaffe på sommaren så det gick över. Haha, tänker inte bli grovt beroende så jag tar en paus redan nu i början ^^