Nu kommer säkert alla tycka jag är väldens sämsta människa med den minsta sympati man kan ha, men så är det inte.
 Det jag ville få ut med att skriva det här är känslan av att aldrig någon  lyssnar och litar på vad man säger, man känner sig...ja jag vet inte.

Nyss ringde min syster gråtandes och frågade om vi hade någon diklofenak hemma efterssom hon nu fått sådana kramper i gallan troligtvis. Och tro mig, jag tycker synd om henna, har man haft gallproblem...då har man upplevt helvetet! Dessa probem fick hon även dagarna innan julafton. Vad berodde detta på? Jo hon som har väldigt känsliga gallgångar, har det varit konstaterat sen det att hon var liten och fick så ont i magen av en medicin, tog en dos av min hostmedicin för sin hosta. Redan då berättade jag att det var "jävligt onödigt" som jag sa efterssom att en av biverkningarna är just gallkramper, kanske inte den vanligaste, men det var en biverkning! Så hon tog inte något mer av hostmedicinen och har inte haft ont en enda gång sen dess.

Nu har hon fått tillbaka sin hosta. Mamma berättade L-syster också fått hostmedicinen Lepheton utskriven idag, precis som jag fick häromdagen. Redan då påpekade jag att det var den hon fick så otroligt ont i magen av i julas. Men nej det var det ju inte, den måste jag ju ha blandat ihop med någon annan. Jag var säker på min sak och fortsatte hävda det, det var just den medicinen, jag minns det så väl, och jag menar, om hon gått ont i magen av den en gång, varför ta den igen?

Men nej, ingen ville lyssna. Så hon tog den nu, och nu har hon ont i magen. Jag lider med henne, verkligen. Men samtidigt kan jag inte förstå vad som var så svårt att förstå tidigare? Det här är inte första gången något sådant här händer. Att ingen lyssnar. Nu pratar vi inom familjen. Och jag så trött så trött på att alltid få höra jag har fel, när det senare visar sig att jag har rätt. Det handlar inte om att jag inte kan ha fel, tvärtom, jag bryr mig inte för fem öre om jag skulle ha det. Men när jag är så säker på en sådan här sak, blir jag abra arg ledsen och besviken, jag vill bli tagen på allvar, för en gångs skull.