• Ställer alarmet på nio, vaknar nio efter ett par få timmars sömn, gråter liten skvätt och somnar om till ett.

• Vaknar ett, gråter en skvätt, tycker livet är piss, går upp för att hämta tidningen.

• Läser tidningen, detta tar närmare en timme efterssom man stannar upp ibland, får ångestkänslor, gråter en skvätt, och sen fortsätter man att läsa.

• Hämtar posten, sorterar posten, torkar bänkar som redan är torkade, diskar disk som redan är diska, sätter sig framför tv:n.

• Framför tv:n följer man en massa serier man inte borde, de är inte bra, det är därför de visas på eftermiddagen, gråter en skvätt när man inser hur patetiskt liv man har.

• Klockan bli sju och man inser att man inte ätit något på hela dagen, slänger snabbt ihop något men mår illa efter de första tuggorna, är inte hungrig.

• Gråter floder och ligger i fosterställning...

• ...gråter än mer...

• ...och än mer.

• Klockan är plötsligt midnatt och man somnar av ren utmattning.

• Vaknar klockan halv två till vinjetten av Mc Gaver (?) på 5:an, stänger av tv:n och ska bara titta på en sak vid datorn.

• En sak blir många saker och man hajjar inte till förrän det ljusnar ute, år och lägger sig, ställer klockan på nio och lovar att gå upp...

...sen börjar det om igen

Många tror man väljer att ha det så här. Men det gör man inte. Jag orkar inte. Jag vill ut och ta promenader, om än så bara på en kvart. Jag vill orka gå de där 800 metrarna och hämta Lillebror på dagis. Fysiskt orkar jag, min kropp skriker efter lite fysisk aktivitet. Men i huvudet, vill jag bara dra för gardinen och dra täcker över huvudet...Ibland undrar jag hur många liter tårar man har till godo, hur många dåliga dagar man får ha...

Älska mig som mest
När jag förtjänar det som minst
Det är då jag behöver det som mest"
              
                     ♥