Evert, han är som ett litet barn. Dock är han ju inte männsklig, han är en kanin, men ändå. Den här Evert, som är en utav mina ögonstenar har totalt vägrat allt som har mer grönsaker och frukt att göra. Allt som dög för honom har varit det svindyra fodret som funnits på djuraffären. Men så ikväll, halv tolv, skedde ett mirakel! Han åt en morot och jag var som en stolt liten mamma, min älskade Evert, han åt grönsaker!



Jag har för att göra saken lite bättre, fått så j*pip* ont i ryggen, mamma skrattar och berättar att det är så ryggskott kommer, pang på rödbetan bara. Jag sover i fåtöljen och gråter i tystnad.