Tidigare har jag tagit upp i bloggen om de gånger jag medvetet skadat mig själv, genom att skära mig i handleden.

Idag blir det allt vanligare att ungdomar kommer in i ett så kallat självskadebeetende, där man medvetet skadar sig själv, genom att tex lägga en kroppsdel på en varm platta eller att skära sig i handleden. Och jag önskar att det istället blev färre och färre.

Jag har själv varit där, och jag skulle ljuga, och inte vara ärlig om jag inte sa som det var att jag fortfarande är där. Redan i sjuan, när jag började må dåligt fick jag bara nog, det var så enkelt att bara ta det vassa rakbladet och dra ett par gånger.

Om man skulle lyssna på varje individ som varit där någon gång, eller är där så skulle varje bakgrund, varje anledning vara unik, men som i grund och botten har en gemensam nämnare. Som en tegelvägg där en tegelsten på den nedersta raden var den gemensama nämnaren och resten av väggen var unik.

Kontroll har alltid varit min kämparanda, det som fått mig att orka, då jag vet att jag har kontrollen över mig själv. När jag mådde dåligt så hade jag inte längre den kontrollen och den psykiska smärta (ja det finns faktiskt en sådan) var för mig ohanterlig. 

Genom mitt liv har jag varit med om många benbrott, gallsten osv och är det något jag ända kan ha kontroll på är det fysisk smärta. För där vet jag att jag kan bita ihop, jag kan ha kontrollen, och det var detta som fick mig att skära mig. 

Genom att skapa en fysisk smärta så fick jag bort den psykiska. Den fysiska smärtan kunde jag kontrollera så direkt det blev jobbigt åkte rakbladet fram. Men direkt jag kunde se den strimman av sår som bildades, och kunde se hur blodet rann ner för handleden kom isället ångern, för att skada mig själv var inget jag egentligen ville.

Och alla gånger jag gömt detta. Jag skämdes och skäms även idag när jag sitter här och ser de ett par dagar gammla ärren, för det är inget jag är stolt över. 

Att skära mig, blev för mig känslan av kontroll, men samtidigt mitt sätt att starffa mig själv att jag inte längre kan  bestämma över min egen kropp. 

Jag har inte djupa ärr. Men bara för man inte har ärren så betyder det inte att det aldrig har hänt, för ärren sitter så mycket djupare.

Men jag har inte blivit friskare, eller mått bättre över att göra detta, snarare tvärtom. Det är därför det, för mig känns otroligt viktigt att kunna säga det, att det blir inte bättre. Jag har hållit på i 3 års tid, och skulle verkligen självskadebeetende varit lösningen hade jag varit friskförklarad för länge sedan. 
 
♥ Mår du dåligt, våga säga till. Det finns inget som är fel i att ha jobbiga känslor, att känna att livet inte är värt att leva. Det kan vara en förälder, en vän eller någon du kan lita på men det viktiga är att säga till innan man hamnar där många sitter idag, där beetendes blivit till ett måste. Och som jag sagt tidigare, att skära sig själv eller på annat sätt göra sig medvetet illa, är inte en lösning på problemen, kanske tillfälligt, men jag kan med 99,9% säkerhet säga att du kommer ångra dig...

Alla är värdefulla, varenda en ♥