Idag städade jag mitt rum, och jag kan lova er, det behövdes!
Jag har en förmåga att putta allt under sängen, tillsammans med alla dammråttor för att "dölja" all skit jag förvarar i rummet, så liksom många andra gånger var det idag en hel del grejer under min sköna säng. När jag trodde jag var färdig och tittade under en sista gång såg jag den, boken. The Alchemist.
Jag öppnade boken och läste en, och två och tre sidor, och för var sida jag bläddrade, blev papperet mer blött.
Nej boken var inte i det läget sorglig. Det handlade om författaren. Det var boken i sig själv som fick tårarna att rinna.

Denna bok köpte vi innan Tunisien resan, syftet var att jag skulle läsa denna, som ett x-tra komplement för de missade engelska lektionerna. Jag kommer ihåg hur jag och mamma stod där i bokhandeln och noga valde ut en bok. Men det blev inte så. Boken blev inte läst för något x-tra komplement. Och kännslan av ångest, skuld och skam fyllde mitt huvud... inget blev som det var tänkt...ingenting, och jag måste helt enkelt acceptera detta.