Ni vet de där salta dropparna som brukar komma, ibland i floder om man har ont någonstans, av lycka, av sorg, av smärta osv, från ögonen. Ni vet de där som kallas tårar. För mig har tårar varit en vardag i snart 10 månader. Dom har dykt upp när de velat, utan att bry sig om, om jag står i kön på ICA eller ligger ensam i min säng och tittar på film.

Men så har jag sluppit de där tårarna i en vecka. I en hel vecka! Jag visste inte om det berodde på miljöombytet eller om den nya medicinen nu börjat verka.

Men nu vet jag.

Så fort Flyg BJ 91369 från Tunisien satte ut sina landningställ på Arlanda i morse visste jag.

Det var inte som jag hoppats.

Det var inte medicinen.

Jag är en än gång slaven utav de salta dropparna som inte kan sluta rinna....