Ja det är ingen hemlighet precis att ja de senaste tre åren mått väldigt dåligt i en deprission som haft både dalar och toppar. Den senaste tiden har varit den jobbigaste på alla dessa år, jag kunde de tio sista veckorna inte gå i skolan, jag kunde knappt vistas på skolans område utan att få ren panik. Jag har snart ätit medicin i 14 veckor och den har inte gett den effekt som vi hoppats, ja jag äter medicin och nej, jag skäms inte för det...  Men är det någonting som får mig att kämpa, något som får mig att försöka se meningen med livet är det min älskade lillebror. Men även denna...