Igår var det dags. Det var en nästintill skräckslagen Josefine som satte sig i stolen på vårdcentralen i Säter, höll sin grymt mycket modigare 4 åriga lillebror i handen och lät de stoppa in en vass nål i armen, spruta in okänd vätska och säga med ett leende "Nu är det klart!" Alla som känner mig vet att sprutor absolut inte är min käreste vän trots min dröm om att jobba inom vården. Saken med sprutorna är egentligen nålen i sig utan mer vetskapen att de sprutar in en för mig okänd vätska i min arm. Jag tvekade från första början att vaccinera mig men det är inte bara en själv man måste skydda utan även andra runt i kring oss som kanske inte har samma imunförsvar som vi friska, som kanske inte ens får ta detta vaccin, därefter jag gjorde mitt storfattade beslut att låta mig stickas.

Ont i armen på kvällen, inget farligt. Idag? En j*vla rodnad, en obehaglig förkyllning och en hals som knappt går att andas genom.

Jag rekomenderar varenda människa att ta detta vaccin :D