På måndagskvällen var jag så duktig att jag lyckades bita av en del av den tand som sitter längst bak på underkäken vilket nu har resulterat i att jag måste göra ett besök hos min bästa vän Tandläkaren.

Men nej, tandläkaren och jag är inte bästa vänner trots att den tandläkare jag nu har är väldigt duktig, lugn och ja låter mig ta det i min takt. Även fast denna man är sådär duktig och lugn så tycker jag inte om honom bland alla läskiga apparater, stolen som får hela kroppen att ligga på spänn och det där ljuset från lampan som skulle kunna ge en hudcancer rakt på fläcken!

Jag har haft tandläkar-skräck länge! Detta beror nog till stordel på att varje gång det var dags för tandläkaren fick jag säga hej-hallå till ett nytt ansikte.

När jag sedan var elva år upptäckte man ett litet hål i den tand jag nu bitat av en del. Dock påstod inte dessa tandläkare/hygenister att det var ett litet hål utan nej, för att skräma upp den redan vettskrämda lilla flickan tryckte de i med att hålet var såååå stort och behövde lagas omgående om inte även rotfyllas!

Jag total vägrade.

Detta gjorde att en remiss till en tandläkarklinik i Falun kallad "Manheim" skickades och jag visste att köerna var långa. Efter nästan 2 år var de dags för mig att få komma dit på mitt första besök och jag var helt säker på att det nu var så illa att hela tanden skulle behövas ta bort.

Så möta jag den lugnaste och trevligaste tandläkare och tandhygenister jag någosin kunnat tänka mig. Som tog emot en med glädje och var posetiva men samtidigt lugna. När jag befann mig i denna undersökningssal var det jag som hade kontrollen.

En röntgen gjordes och det visade sig att hålet var minimalt, dock skulle det behöva lagas för att i framtiden inte orsaka några problem. Jag som varit rädd för sprutor fick de närmsta besöken endast prata, prova bedöva en bomulstuss själv och så det slutgiltiga själv bli bedövad. Dock var jag så trångsynt att jag inte ville genomföra allt emd borrandet när jag redan var bedövad vilket skulle sluta i att jag än en gång skulle behöva bli stucken.

Återigen tog det nästan ett halvår innan det var dags för nästa "möte" och min tandläkare trodde nu att jag bar skulle "orka" prata men så fel han hade.

Under detta halvår hade jag genomgått en rad av gallstensanfall, ett flertal stick, och insättningar av sånna där grejjsimåjser i armen ni vet som man får dropp ur, och en operation så detta såg jag nu som en bagatell.

Detta var ett och ett halvt år sedan. Så sitter jag här idag, men min 3/4 tand och har ett stort smajl på läpparna, jag ska ju trots allt träffa min bästa vän Tandläkaren!

Ha en underbar Onsdag gott folk♥