Väskan är packad. humöret på Topp. Längtan som få!

Snart drar jag!

See you later Sweden!

Och mycket har hänt. Eller ja, inte mycket...egentligen.

Hela helgen, eller ja nästan hela helgen var jag sjuk, inte roligt. På onsdag var jag till skolan, likaså på torsdagen men åkte hem efter lunch då jag skulle bort till klockan 1. Sen så skulle jag gå idag, men (självklart) tog mamma den enda hostmedicinen som hjälper för henne och fick kramp i gallgångarna vilket gjorde att hon och pappa spenderade natten på akuten och jag som barnvakt åt en 4-åring som inte var alltför glad av att vakna till klockan halv två på natten och inse att varken mamma eller pappa var där.

Så det blev ingen skola idag heller. Och det var den sista skoldagen idag för mig då innan jag åker till Tunisien vilket sker om endast 4 dagar! :D

Igår var jag och mamma in till kupolen och innförskaffade en dataväska så jag kan ta med mig min bärbara till skolan. Efter 45 minuters väntan fick vi betala, vi blev 700 spänn fattigare men fick i utbyte en otroligt smidig (om jag ska vara snäll nu) väska som både dator och andra prylar såsom mobil, tidning, block, pennior, agenda etc. fick plats i, vilket för mig är toppen!

Visserligen var den kanske lite klumpig att bära men allt kan ju inte vara perfekt eller hur?! ^^

Fredag!

Fredag får nu åter en ny innerbörd när sommarlovet är slut och skolorna än en gång drar igång.
Det är nu Fredag innebär sovmornar, ledighet och återuppladdning om man ens kan säga så^^
Och idag är det Fredag!
Sitter på en relativt öde skola, börjar inte förräns om sisådär 45 minuter men var här redan åtta. Skönt att bara kunna sitta i tystnaden, läsa VeckoRevyn som jag köpte på pressbyrån och bara komma i form inför den nya dagen.

Frida (en klasskompis) är också här så vi har hunnit utbyta några härliga fraser och en del skratt nu på morgon kvisten^^

Ha det bäst! =)♥

Idag var jag egentligen bokad fram tills klockan fyra men jag stannar kvar en stund till i skolan ändå då den anslutande bussen från Borlänge inte går förrän senare i alla fall, så snart ska jag ha ett litet samtal med min mentor, som även är lärare i den medicinska grundkursen =)

Vi alla har ett samtal med mentorn så de får veta vem man är och liknande.

Idag blev det inte alltför mycket snack om tema-uppgiften utan vi i gruppen har mest bara setat och snackat på om oss själva, vilket är skönt för alla verkar lite på varandra, om de inte litar på mig är upp till dem men jag känner då tillit till dom=)

Detta känns då mycket bättre än igår, men det handlade aldrig om att jag inte kände tilllit eller liknande utan mer generelt kring resetiden osv, men det löser sig nog =)

I ett par dar har jag flera gånger satt mig vid datorn för att kunna skriva ett inlägg men distraherats från annat!
Huvudet värker och kroppen är lika tung som bly, känns det som i alla fall. Det här med att börja i en ny skola, menya människor tar verkligen på krafterna.

Igår var jag väldigt osäker om det här verkligen var rätt skola för mig. De tidiga mornarna och de senare dagarna, vilket innebärtt jag åkeremmifrån vid kvart över sju på morgonen och är hemma tidigast halv sex. Men jag tänker kämpa på ett tag till, är dock orolig att jag kommer vara enstöringen i klassen när jag kommer tillbaka från semestern...Men då får jag ta det, jag kom inte hit för att skaffa vänner utan för att plugga.  Men Folket som ingår i min basgrupp är i alla fall väldigt trevliga och jag trivs bra med dem, är otroligt lycklig att jag hamnade med just dom ! =)

Skulle jag bytt skulle jag bytt till Dahlander vilket jag inte har lust till med tanke på saker som hände nu på sensommaren, inget jag tänker gå in på detaljerat men något jag tänkt gjort länge men inte förrän nu genomfört det. Ibland måste man vara egoistisk och se till att man själv mår bra  innan man kan börja tänka på alla andra...

Nu har vi i alla fall lunch, och en lång sådan, har alltid lunch (än så länge) mellan klockan halv elva och tolv vilket gör att jag sitter och strör lite dötid framför bloggen ^^

När de andra kommer ska vi fortsätta med temaarbetet vi påbörjat igår, berättar mer om det ikväll^^

Nu är det bara 11 dagar tills jag drar till tunisen, snart inte ens tvåsiffrigt, wihoo!

Ha det bäst! =)<33

Jag har blivit korthårig, och nej, nu pratar jag inte bara till axelhöjd utan verkligen korthårig...tror ni det känns ovant? Ohh yeh! xD

Senaste dagarna har varit turbulenta. Har lust att skriva av mig men det är väl ingen ida, får väl skit för det också då.
Känner mig värdelös, misslyckad, och enda anledningen till det är att jag för en gångs skull, försöker tänka framåt, försöker se till att jag kan bli att må bättre. Den senaste veckan har varit väldigt jobbig, har höjt dosen än en gång, nu till 150 mg men jag är helt veck. Jag kan stå i kön till på ICA och tårarna rinner, jag kan sitte på Antons rum och leka med honom och tårarna rinner. Jag går från 0-100 på en miljondels sekund, vet inte vad jag ska ta mig till.

Igår var det min 16 års dag oh den var underbar, på alla sätt och vis, men ändå fans känslan där, få bara bort all smärta. När jag satt på toan med tårarna rinnandes ner för kinderna, (jag hade alltså låst in mig för att få vara ifred) och såg en rakhyvel ligga där...tro mig, jag vill inte ta livet av mig, men jag orkar inte längre...

..och för att jag nu gör något som behövs för mig att kunna gå vidare, betyder att jag säger att jag är den enda som mår dåligt, bara så ni vsste, för det visste jag inte ens själv...men enligt någon så är det så...

För 16 år sedan fick min mamma uppleva helvetet under nio timmar.
Min pappa fick handen sönderkrossad.
Men ändå påstår dom att det var en av deras bästa dagar i livet.
För den 10 Augusti 1993 föddes jag.

den 10 Augusti 1993 blev min mamma och pappa att tillhöra dem som påstod sig vara världens lyckligaste föräldrar (säger dom då^^)

Och idag, 16 år senare, är det min födelsedag! 

Igår bakades det för fullt här hemma, och ja självklart var jag bagaren^^
Det blev både bullar och ett par pajer och idag har jag fortsatt. Pajer, både hallon och äpple blev det och snart (ja, jag vet vad klockan är) ska jag ställa mig och baka lite hallon-kokos muffins!

Imorgon blir det loppis igen *lycka*^^
Ja kanske inte många tycker det verkar så himla roligt, gammla grejjor som folk gör allt för att bli av med men det är faktiskt...otroligt perfekt! xD

Nej nu måste jag baka, sedan sova, klockan 06,00 bär det av hemmifrån, sov gott^^

Nu ska jag strax hoppa in i duchen för att sedan bege mig in till stan. Handla present till (bästa) Emma och sedan gratta henne. Hela dagen har gått i 110 och jag känner mig mer slutkörd än någonsin. Måste hinna med en runda idag, måste om man ska bli av med allt som har med fett att göra, but that´s life! =)

Ha en underbar Onsdag alla underbara läsare!♥

Jag dömer aldrig någon på förhand. Jag tycker att alla borde behandlas lika, oavsett färg, storlek, kultur osv.
Och speciellt när det gäller utseendet tycker jag det fulaste som finns är mobbing om storleken, för alla ser vi lika ut på insidan. Jag tycker alla är vackra (ja inte Hittler, och Stalin, men det är ju inte för hur de ser ut...). Jag tycker att alla borde vara nöjda med sig själv. Försöker alltid peppa andra till att vara nöjda med sig själv...

Men ändå, ändå gäller inte det mig. Inte enligt mig själv. Jag hatar hur jag ser ut. Jag är den som är ute och går 6 km om dagen med stavar, gör 200 situps, lever på 500 kcal om dagen om inte mindre, men har ändå ångest, ångest över att jag inte gått mer, gjort med sittups eller dragit ner ännu mera på kalorierna.

Men det är inte det jag vill. Jag vill kunna känna mig stolt över mina ögon. Vara nöjd med mina ben trots att låren är feta. För jag tycker alla, alla är vackra, men jag är undantaget.

Och ta mig inte fel, det är inget jag vill känna...jag vill kunna vara stolt, acceptera hur jag ser ut. Jag vill, och jag försöker. Men tårarna kommer ändå, illamåendet kommer ändå, kväljningarna kommer ändå....Jag kan inte längre titta mig i en spegel, försöker undvika dem...

Men snälla läsare, var stolta ver er själva. Vare sig ni är korta, långa, tjocka eller smala, var stolta, för det finns inget vackrare än ni!♥

Ja nu är det full rulle med att prismärka allt som ska iväg på loppisen imorgon. Säterdalen annordnar varje tisdag typ någonting, fråga mig inte vad och då har man chansen att ställa upp ett loppisbord, vilket vi då ska göra. I Timmar har vi hållt på att märka, märka och märka och det verkar aldrig ta slut, men snart så! =)

Sedan blir det mys i soffan med systeryster med Grey´s Anatomy som vi nu håller på knarkar. Grey´s Anatomy och en varsin korsordstidning^^ Säsong 2 har vi nu kommit in på och jag måste ju faktiskt emdge att det är roligare att se alla avsnitt på en gång, fastän man kommer ihåg dem sen tidigare^^

Nej nu ska jag faktiskt, börja dra mig mot soffan, då klokan står på rigning tiiidigt då det ska gräddas pannkakor som ska med som matsäck och badväska ska packas då jag och systeryster ska ta med lillebror till simhallen och simma ett par vändor, den ena simmar och den andra får leka med Anton, så får vi turas om =)

Andra dagen av Nutrilett idag, går faktiskt riktigt bra. Har varit ute och gått med stavar både idag och igår, 6 km per runda *stolt* ^^

God Natt!♥

Han är jobbig när han gnäller för minsta lilla. När han ska följa med på saker man ibland vill göra själv. Han är jobbig när han  står och hänger på toalett dörren för att påstå att han är kissnödig och när man sekunden senare släpper in han så springer han bara därifrån. Han är jobbig när han inte lyssnar och gör precis som han vill. Han är extremt jobbig när man gång på gång får be honom bara tyst när man tittar på tv för någon har haft sönder tvosan och ljudet är minimalt, och han ändå bara fortsätter med sina brumande bilar...klockan tio på kvällen. Han är jobbig.

Men han är min lillebror, den mest älskvärda personen som vandrar på denna planet.

Och när han senare nynnar på "Always" med Arash. När han viskar något i ens öra och det blir ett svagt "Jag älskar dig" med en puss efter, och när han tittar med sina blå ögon förundransvärt. Eller när han sitter och gråter när man ska ut på en promenad för han kommer sakna en. Eller när han helt enkelt bara ler. Så försvinner allt det jobbiga. Och då inser man, varför man verkligen älskar honom, även när han är så jobbigast...♥