Han är jobbig när han gnäller för minsta lilla. När han ska följa med på saker man ibland vill göra själv. Han är jobbig när han  står och hänger på toalett dörren för att påstå att han är kissnödig och när man sekunden senare släpper in han så springer han bara därifrån. Han är jobbig när han inte lyssnar och gör precis som han vill. Han är extremt jobbig när man gång på gång får be honom bara tyst när man tittar på tv för någon har haft sönder tvosan och ljudet är minimalt, och han ändå bara fortsätter med sina brumande bilar...klockan tio på kvällen. Han är jobbig.

Men han är min lillebror, den mest älskvärda personen som vandrar på denna planet.

Och när han senare nynnar på "Always" med Arash. När han viskar något i ens öra och det blir ett svagt "Jag älskar dig" med en puss efter, och när han tittar med sina blå ögon förundransvärt. Eller när han sitter och gråter när man ska ut på en promenad för han kommer sakna en. Eller när han helt enkelt bara ler. Så försvinner allt det jobbiga. Och då inser man, varför man verkligen älskar honom, även när han är så jobbigast...♥