Idag var jag till vårdcentralen, min pollenallergi tar bokstavligt talat kol på mig. Nu räckte det med sönderkliande ögon, en sönderriven hals och ett blytungt huvud. Jag vet att jag klagar nu, det finns de som har det värre, men med allt annat så håller jag totalt på att bryta ihop.

Så för en vecka sedan fick vi en telefontid med en läkare, som jag pratade med då mamma lyckades komma hem sekunden efter vi lagt på. Fick då Telfast utskrivet som jag skulle prova i en vecka och sedan höra av mig om det inte hjälpte. Utskrivet fick jag också nässpray trots att jag inte har några problem "på det området". Mest besviken eller ja inte besviken, men irreterad blir jag när jag inte förstod hälften av det han sa.

Körde på med Telfast i en vecka. Hjälpte det? Nja... Vissa dagar har varit olidliga då jag proppat i mig både Kestine och Telfast utan resultat. Så idag fick det vara nog. Finns det hjälp att få, då vill jag ha den helt enkelt. Det finns ingen anledning att skaka på huvudet och vara "duktig" och stå ut.

Så till vårdcentralen kommer jag. Får samma läkare. Han var duktig. Men han var samtidigt den här jag-pratar-i-temer-som-bara-vi-läkare-förstår-viftar-lite-på-händerna-stirrar-in-i-dataskärmen-och-googlar-vad-värdet-borde-vara läkare.

Fick göra ett "test" där man typ blåser luft i någon som liknar en toapappers rulle på en liten plastsak. Men han var inte nöjd med min prestation. Jag blåste och blåste, kort och så hårt jag kunde tre gånger innan han insåg att det spelar ingen roll hur många blås jag gör, den kommer stanna på 300.

Kortison blev utskrivet och en remiss till något-med-allergi i Falun och hoppas på det bästa.

Jag brukade älska våren. Jag älskar våren. Men inte allt som hör där till.