I 4 år har jag och min syster delat ut reklam på helgerna. Detta har bidragit till att vi har kunnat handla mycket mer än andra barn/ungdomar, men det har varit vår förtjänst för allt slit vi lagt ner på det också, varje helg.

För ett par månader sedan slutade vi, men har hoppat in som reserv ibland när det saknas folk, även så denna helg. Så pappa och jag var iväg en vända idag, där det var mycket lägenheter. Det var då det hände, mitt första misstag.

Man kan ju välja om man vill ha reklam eller inte, vill man inte, sätter man upp en lapp "Ej reklam, tack" eller liknande. När man hållt på i en halvtimme så går det automatiskt av sig själv, annonsbladet i om de inte vill ha reklam, reklam bunt i om de vill. Så kom jag till en dörr där det inte stod någonting, trodde jag. Det var bara en lillabläckklump på dörren så jag la i reklamen, och sprang vidare upp i trapphuset. När jag sedan kommer ner, öppnar en man i 35 års åldern och riktigt slänger ut reklamen, så de olika bladen hamnade lite här och var.
"Varfan gör gubben tänker jag" Så då går jag till dörren och tittar man noga, noga, noga så ser man tunna streck som ska föreställa ett "Ej reklam" i svart. Dörren lämnade han öppen och jag talade högt och svor när jag plockade upp reklamen han slängt ut i hopp om att han skulle höra mig.
"Ska man inte ha någon jävla reklam kan man ha en tydlig skyllt och man hade tamefan kunnat lägga ut reklamen istället för att vara en sån surpuppa och slänga ut den, men det ska visst finnas alla typer av människor.."
Sen gick jag därifån.
Att svära var väl lite att ta i men det gör mig så irreterad, hade det varit så fel att lägga ut reklamen? Och för det andra, jag såg fel, det hade nog inte varit många som såg mer än en liten lila bäckklump. 

Men, jag hoppas ändå att han hörde...faktiskt, om man får vara så elak!

Mors dag idag. Det innebär fika med släkt, lite extra gulli gull mot mamma och glada miner. Jag tycker det är fint. Fint att vi har en dag för mamma och en dag för pappa. Idag "firar" vi mamma för hon är bäst. Det finns säkert bättre mammor där ute i världen, vad vet jag, men för mig är min mamma bäst. Den bästa för mig, som funnits vid min sida i snart 17 år! Fan vad hon är bra! Älskade, bästa, Mamma♥

TYskland kom etta och Rumänien kom topp 5. Jag är mer än nöjd!

Man läser i tidningen och på forum om hur Christer Björkman bör avgå som schlagergeneral, som anledning att felet är hans att Sverige inte har och inte placerat sig i ESC. Samma visa varje år, Björkman bör avgå. Varför? Varför, varför, varför? Det är ju ändå inte Björkman som väljer vilken vi skickar till final, det är svenska folket. Han väljer inte vilken som får tävla och representera Sverige, han kan inte påverka vår plats. Nu får man väl ändå ge sig! Vi är så självsäkra och pratar hit och dit om hur favorit tippade vi är. När vi väl "förlorar" då skyller vi på Björkman och sopar resten under mattan. Varför kan vi inte bara vara stolta över Anna, hon var ju bra, hon var bäst, men alla delar inte samma tycke som Sverige. Var stolta för fan! :D

Det blev ingen final för Sverige tråkigt nog. Anna gjorde bra ifrån sig och något mer kan man inte begära helt enkelt. Men jag var glad ändå, mina favoriter Rumänien och Israel gick vidare, som jag nästan höll mer på än Sverige. De senaste dagarna har gått hand i hand med saker som ska göras osv, men nu är det Fredag, det är helg och jag tänker njuta♥

Semifinal nummer 2 pågår just nu på SVT 1 och dagens start fällt är fullspäckat med en massa bra låtar! Favoriterna är Israel och Rumänien än sålänge, men då har vi ju fortfarande 7 låtar kvar att lyssna på^^ Anna gjorde bra ifrån sig, men ja, jag tycker om Anna och bidraget "This is my life" men i mina öron är den så uttjatad den kan bli, bara idag har jag hört den 9 gånger på radion mellan 10 och 14. Att hon går vidare ikväll hoppas jag men det är osäkert. Men det kan gå hur som helst. Det återstår att se!

Jag har gjort lite småändringar i vilka länder jag tror kommer gå vidare ikväll från första semifinalen. Men databatteriet håller på dö, men här hemma pågår en liten tävling mellan oss tjejer. Vem lyckas pricka in mest antal länder som går vidare?^^

Idag var jag till vårdcentralen, min pollenallergi tar bokstavligt talat kol på mig. Nu räckte det med sönderkliande ögon, en sönderriven hals och ett blytungt huvud. Jag vet att jag klagar nu, det finns de som har det värre, men med allt annat så håller jag totalt på att bryta ihop.

Så för en vecka sedan fick vi en telefontid med en läkare, som jag pratade med då mamma lyckades komma hem sekunden efter vi lagt på. Fick då Telfast utskrivet som jag skulle prova i en vecka och sedan höra av mig om det inte hjälpte. Utskrivet fick jag också nässpray trots att jag inte har några problem "på det området". Mest besviken eller ja inte besviken, men irreterad blir jag när jag inte förstod hälften av det han sa.

Körde på med Telfast i en vecka. Hjälpte det? Nja... Vissa dagar har varit olidliga då jag proppat i mig både Kestine och Telfast utan resultat. Så idag fick det vara nog. Finns det hjälp att få, då vill jag ha den helt enkelt. Det finns ingen anledning att skaka på huvudet och vara "duktig" och stå ut.

Så till vårdcentralen kommer jag. Får samma läkare. Han var duktig. Men han var samtidigt den här jag-pratar-i-temer-som-bara-vi-läkare-förstår-viftar-lite-på-händerna-stirrar-in-i-dataskärmen-och-googlar-vad-värdet-borde-vara läkare.

Fick göra ett "test" där man typ blåser luft i någon som liknar en toapappers rulle på en liten plastsak. Men han var inte nöjd med min prestation. Jag blåste och blåste, kort och så hårt jag kunde tre gånger innan han insåg att det spelar ingen roll hur många blås jag gör, den kommer stanna på 300.

Kortison blev utskrivet och en remiss till något-med-allergi i Falun och hoppas på det bästa.

Jag brukade älska våren. Jag älskar våren. Men inte allt som hör där till.

Som jag väntat och längtat efter denna vecka, och nu är den här...äntligen! Veckan med ett stort V....okej det där lät bättre i huvudet. Strunt samma. Det är äntligen, äntligen dags för veckan med två semifinaler och en final i Eurovision Song Contest!

Självklart har jag slaviskt följt "Inför för ESC" med bland annat Christer Björkman, Lena Philipson, Marie Serneholt, Kayo, Thomas Någonting och Remi Någonting, så startfältet har jag en relativ koll på.

Imorgon är det semifinal 1 och på Torsdag tävlar Anna för Sverige. Hennes låt har mer och mer växt hos mig men jag tror fortfarande inte hon kommer toppa några listor, hon tar sig nog vidare från semin men hur pass det går i finalen återstår att se. Ballader verkar vara det många länder valt att skicka i år, och det finns några riktigt vassa!

De tävlande länderna imorgon är:

Albanien
Belgien
Bosnien-Hergezgovina (stavning?)
Estland
Grekland
Finland
Island
Lettland
Makedonien
Malta
Moldavien
Polen
Portugal
Ryssland
Serbien
Slovakien
Vitryssland

De med fet text är vilka jag hoppas går vidare. Hur det kommer gå har jag ingen aning om, mycket oväntat brukar hända men det var väl inte det starkaste startfältet men skulle jag välja skulle de vara dessa som skulle få gå vidare, men som sagt, smaken är som baken: delad och allt kan hända...

Jag får mina perioder då känns mer värdelöst än någonsin. En del tröstäter, en del slutar äta, en del tränar osv. Jag bakar. Det är mitt behöv. Jag bakar och bakar och bakar, utan att äta, det får de andra gör. Igår gjorde vi kardemumma knutar, idag blir det bullar!

De senaste veckorna har varit väldigt turbulenta då för mycket har hänt. Samtidigt som det finns så mycket jag bara vill kunna skriva, för att på något sätt bearbeta och lägga allt bakom mig, så kan och vill jag inte för att skydda personer i min omgivning.

Men som med allt annat får man ta nya tag coh förtsätta, just keep going!

Syster konfirmeras idag, precis som jag gjorde för 2 år sedan. Men inte skjutsingen såg jag allt som skulle göras kring det här. Om ett par timmar har vi gäster, och här står 2 pajer, 2 tårtor och en heldrans massa kakor som måste bakas...jag har inte tid att sitta här inser jag...!

Vädret som har varit så vacker har bestämmt sig för att strejka. Inga sura miner här, vi ger oss av på cirkus istället!

Det hände. Jag är omskakad men glad att allt är bra igen. Det var läskigt, men samtidigt lärorikt. Jag visste vad hon gick igenom, och jag fanns där, och det var allt som betydde något för henne. Bästa ♥

Har varit in de senaste dagarna på bloggen. Inga nya kommentarer, men när jag loggar in ikväll har jag några nya. Kollar datumet jag fick de, och de är flera dagar gammla. Det är internet, det kan inte vara någon post som hamnat i fel brevlåda, mysko.

Men jag har världens finaste vänner, det vet jag, och de betyder så mycket för mig, även om jag är dålig på att visa det♥

---

Besökte älskade morfar på sjukhuset idag. Skönt att se han lite piggare, även om det var lite. Andningen var i alla fall bättre och liten gnista fanns hos honom. Älskade fina Morfar. Imorgon får han veta om det är cancer han fått igen, i så fall i prostatan denna gång. Vi hoppas på det bästa. Det är ju trots allt bara lite över ett år sedan han gick igenom en operation som kunde kostat honom livet (dåligt hjärta) för att bli av med tarmcancern. Och för nästan två år sedan var hjärtavdelningen på Falu lasarett hans andra hem efter många hjärtattacker.

Morfar är bland det bästa jag har. Han och Anton, men morfar, det är min morfar det♥

Det är för mycket nu för jag ens ska orka...

Nyss hemkommen efter en heldag på Parken Zoo. Dåligt väder och humöret var likadant. Lite för många bollar i luften på hemmaplan.

Älskade finaste morfar är dålig igen och ligger på sjukhus. Idag hade han (äntligen) gått med på att åka in. Syrgas hade han fått på en gång efterssom hans syresättning i blodet var låg, han hade högt blodtryck och ett bukvägsbråck kunde konstateras. Så nu är han inlagd tills vidare.
 " Det enda jag vill göra är att dö hemma säger han" min älskade morfar!♥

Imorgon ska vi åka till Falun och avd.28 (där jag praoade i nian) och hälsa på.

Och så säger vi Grattis till finaste Lina som fyller 17 år idag♥

Igår sysselsatte vi tysken som hon kallas i vår familj med att spela bowling. Tysken, Mathilda, Lillebror och jag. Tysken och Mathilda på en bana, jag och Lillebror på en. Lillebror vann över mig. Med 120 poäng. Och nej, jag försökte inte ens förlora. Han är 5, jag är 16. Det är pinsamt!

Jag önskar jag orkade sätta ord på allt. Jag startade bloggen för min skull, för att kunna gå tillbaka, minnas och försöka förstått att allt jag lever i, som känns som en hemsk mardrömm är sann. De senaste veckorna har hänt mycket, för mycket och jag har gång på gång brytit ihop. Såren i hårbotten svider och drar efter jag gång på gång river mig i ren ångest.

Tunisien resan kommer inte ske när det var tänkt. VI, jag, Mathilda och finaste K kommer åka, just inte när det var tänkt, detn 12 Juni, detta på grund av mig, eller ja min vilja. Det är för mycket och Tunisien som närmar sig stressar bara på det hela ännu mer, och har vartit en stor orsak till mina vakna nätter och sår. Som tur har jag som sagt, världens bästa syster och värdens bästa Kevin vid min sida som lyssnar, finns där och accepterar att saker och ting inte alltid går som planerat.

Vi kommer som skrivet åka, bara några veckor senare, vilket känns skönt.

Men nu, nu har bägaren runnit över, och det är bara att acceptera.

För mycket som händer nu.