Nu ska jag iväg på ett sånt där samtal igen. Ni vet, man går in i ett rum med två fåtöljer med en tant som alltid ler.  Tanten som alltid ler tänder några ljus och frågar hur man haft det. Man svarar. Det "riktiga" samtalet börjar. Tanten som alltid ler frågar jobbiga saker. Man gråter. Man får en näsduk av Tanten som alltid ler. Och så fortsätter det en timme. Sen bestämmer man en ny tid. Tanten som alltid ler ger en en lapp så man kommer ihåg tiden till nästan gång och önskar trevlig helg. Man går ut, torkar ögonen, ler och låtsas som samtalet aldrig skett. Järnmasken åker på med en gång.

Så går det till på BUP som det så fint kallas, i Borlänge.

Nu ska jag iväg till min Tant som alltid ler.

Ha en underbar Fredagsmorgon!♥