Dock finns det ett undantag när det gäller Tunisien!
Ja igår kväll kom vi hem från farmor, efter en massa krångel. Hade knappt sovit någonting natten innan och var upp tidigt, igång hela dagen innan tåget gick klockan fem på eftermiddagen. Trodde Anton skulle vara trött och sova största delen av resan men ack så fel man kan ha!
¨
Självklart när det gäller mig måste ju bara någonting gå fel, eller hur? Och ja självklart gjorde det de!
Innan min faster skjutsade in mig och Lillebror till Östersund så påpekade hon och frågade flera gånger om jag hade biljett, telefon och plånbok med mig, och var gång suckade jag och svarade "Ja ja ja!" Jag var till 99,9% säker att sakerna låg där jag packat ner dem.

Så när vi satt på tåget ner mot Uppsala så blev Lillebror hungrig och vi skulle begå oss mot bistron för att hitta något ätbart åt han, öppnade väskan och skulle ta fram plånboken men fanns det någon? Nej! Efter att ha tömt väskan och letat igenom alla tänkbara ställen åtminstonde 5 gånger så gav jag upp och ringde mamma min som fick ringa farmor som i sin tur fick gå ut till sin bil och leta efter plånboken.

Först hittade inte hon den heller men efter mycket nogrant letande så fann hon den, och boven i dramat har troligtvis varit...Lillebror!

Skönt var det att plånboken var funnen men en hungrig Lillebror fanns ju fortfarande, och visst vi hade både frukt fika och lite godis med oss men ja, en 4 åring behöver mat! Och då fanns det en underbar ängel som satt bredvid oss som erbjöd sig att låna ut pengar.

Anton fick sin mat, Lasange och jag fick berömmelse över hur duktig jag varit att tagit hand om honom. Pengar och ett stort ska imorgon postas till denna ängel från Gävle som räddade mig från en gnällig Lillebror resten av resan!

Sedan halv åtta tiden i morse har Robbie Williams fått gjort mig sällskap med låtar från hans senaste album "Reality killed the video star" samtidigt som jag bakat. Anton "beställde" häromdagen godiskakor, vilket egentligen är en typ av chokladkaka med smarties på. Så på morgonen har jag agerat Snäll storasyster och bakat ett lass som ska få följa med upp till farmor.
Med en kopp Julthé i handen håller det även på att  bakats saffransmuffins, jag menar, har snön kommit så får man väl ändå börja tjuvstarta lite med julbaket...eller?^^

Receptet på kakorna läggs upp någon gång under dagen men så länge frestar jag väl med en av de många (dåliga) bilderna♥

På måndag åker jag med Lillebror upp till Östersund och Farmor, själva!
Samtidigt som det ska bli underbart att få rå om han själv och verkligen vara storasyster kan jag också bäva inför det.

Det kommer bli mycket tåg-åkande och många, relativt korta byten förutom i Sundsvall. Sen all packning! Jag menar hur mycket kan en 4-åring kräva? Mycket! Det ska vara underkläder, T-shirts, långtröjor, koftor, jeans, mjukbyxor, långkalsonger, det ska vara overall med flertal mössor och vantar, är ena paret blött måste man ju ha x-tra osv....jag förstår inte i min vildaste fantasi att jag ska kunna frakta allt detta, han har ju mer packning än jag?! Sedan måste vagnen med, efterssom vi säkerligen kommer ta många promenader och han orkar inte gå 7 kilometer, senda när vi åker hem kommer vi sitta i Uppsala i typ en och en halv timme när det är hans "sovtid" så vill jag inte konka på en 15 kilos klump + all packning så är det bara att dra med den förbaskade sittvagnen!

Men det blir nog bra, de verkar som de har fått snö så det kommer nog bli underbart, lite frisk "Jämtlandsluft" och upppassning av farmor...kan det bli bättre?^^


Så ser ni något liknande, då kan ni ju lätt gissa vem galningen är xD
 (mitt försök att fixa en sådan någorlunda paint bild som böjligt^^)

Någon som känner för att testa? ^^

" För världen är kanske någon, men för någon är du hela världen"

♥

Både gångerna när jag varit i Tunisien har jag bott på ett hotell som heter "El mouradi Djerba Menzel". På det hotellet så hade man en show som animation teamet satt ihop varje kväll. En kväll var det en av killarna som jobbade i teamet som gjorde en "Playback" på Queens The Show Must Go On, och den kvällen upptäckte jag tidernas bästa låt! Och så ikväll, när Idolerna skulle få välja låt satt jag och innerst inne hoppades att någon skulle ha valt just denna, och Erik, vackra Erik gjorde det!

En halvtimme innan hade jag setat och berättat för mamma min om hur mäktig den låten är, en låt fylld av känslor, en låt som kan få de tuffAste stunder att kännas lite lättare.

Erik sa desamma, han fick stående ovationer och han förtjänade det! Varenda hårstrå på min kropp stod upp och jag önskade att han aldrig skulle sluta sjunga, men som sagt The Show Must Go On!

Kevin och jag träffades av en slump på Bilddagboken förra året. Vi pratade mycket, långa telefonsamtal, MSN:ade till småtimmarna och delade med oss av våra många minnen. Kevin var en sådan som fick mig skratta, som fick mig att le, som fick mig att springa till telefonen för att se om det var han som ringde.

I September kom han till mig. Det var en av de bästa helgerna i hela mitt liv. Dock gjorde vi inte så mycket mer än att ligga i sängen, dela livserfarenheter och skratta men ändå, jag var så...jag vet inte vilket ord jag ska använda men han var här, min bästa vän, vännen som hade allt, som även blev min pojkvän!

I samma veva började jag må dåligt och komma in i min andra djuba deprission. Med tanke på att han bodde i Stockholm och jag här så beslutade vi, eller ja jag mig för att släppa honom fri om man säger så. Jag gjorde slut och hoppades han skulle få hitta kärleken i en frisk tjej, som alltid orkade vara glad, på något sätt ville jag skydda han, men även mig, låta han slippa se den tjej jag blev, som inte längre orkade, som bara behövde vara...

Vi förblev bästa vänner. Trots att det gått över ett år sedan vi senast sågs har det inte gått en dag utan att jag på något vis hållit kontakten med Kevin, via MSN, telefon, Sms, you name it!

Kevin är fortfarande den som får mig att le, som får mig att skratta, som får mig i mina svåraste stunder att må bra! Han säger alltid de rätta sakerna vid de rätta tillfällena.

Det är inför honom man kan sitta och sncka skit om tjejproblem och han bryr sig. Man kan säga exakt allt!

Det är min Kevin det, min killkompis Kevin Back , och det finns inte en sekund jag slutat älska honom ♥♥♥

Och Om denna kille har världens bästa mamma
(det är hon nog ändå^^) så kommer
denna underbara man joina oss på resan
 till Tunisien, håller tummarna! :)

Imorgon (idag) är det dags. Nutrilett har införskaffats. Ja ni vet sånt där bantingspulver. Ja jag vet att man inte ska banta. Men ja, jag tänker göra det ändå.

När jag först började med min medicin märkte jag ingen skillnad gällande vikten, men under sommaren, ju längre jag hållit på med medicinen kom kilona över en natt trots motion och nyttig mat, och ja, det har sänkt mitt redan låga självförtroende till än lägre. Därför har jag bestämt mig att börja med något som kallas Nutrilett vilket är en pulverdiet. 5 gången om dagen kommer jag dricka en "shake" som innehåller 111 kcal/st, detta är en sån kallad VLCD (Very Low Calorie Diet).

Jag har provet förut och jag kan säga så här, att dölja att jag försökte gå ner i vikt var det värsta jag kunde göra, för det gjorde allting svårare. Så därför tänker jag härmed vara ärlig efterssom det är en blogg om mitt liv, om min depression och nu även min kamp mot vilkten.

Förra året lyckade jag genom sunt förnuft och motion tappa hela 20 kilo på ungefär 9 månader, de 20 kilona jag lade på mig under min förra depression. Därför är mitt mål nu att tappa de 15 kilo jag åter lagt på mig sedan april i år (i samma veva som jag började äta medicinen) och ja, jag bryr mig faktiskt inte om vad andra tycker om min "metod" att göra det utan nu tänker jag på mig själv istället. Anledningen varför jag tänker vara ärlig om det är att man på så sätt istället kan få stöd iställe för att stöta på en massa frestelser.

Detta kommer ske under kontroller så jag inte "blir sjuk" om man säger så, annars skulle jag aldrig genomföra detta. Så de närmaste veckorna kommer att bestå av vatten och Shake´s. Tänker köra non-stop fram till 3 Januari 2010 och mitt mål är att då ha tappat 10 kilo.

Wish me good luck, I can need it! xD

Idag var jag och mamma in till stan för att göra en synundersökning på mig så jag kan börja övningsköra, har ju gjort teorikursen så det var det enda som saknades, och visst hade jag tillräckligt bra syn!
Efterssom jag hade kort som höll på att framkallas så tog vi oss en fika på ett mysigt ställe inne i stan och fick den där riktiga kvalitets tiden tillsammans. Dock tog ju inte detta en timme så vi gick runt i stan och uträttade ärenden som bland annat var att köpa kanin- och hamster mat.

Medans mamma min plockade på sig diverse go´saker åt de små liven gick jag in till rummet där burarna med fåglar, hamstrar och kaniner finns.  Och självklart fann man sig en favorit och denna gång var det en TeddyLöwen med lång päls, han såg helt enkelt ut som en lite blyg hårboll. Och när jag var påväg att resa mig så ser jag en röd lapp "REA 150 kr" Och då bestämde jag mig att han skulle få följa med hem. Inte för han var billig, nej nej jag skulle mer än gärna betalt de 500 kronorna han kostade utan för att enligt mig så REA´r man inte ut djur...et djujr är inte en tröja som man sätter 50% på då den går ur sortimentet...ett djur är en levande varelse, som skänker glädje, och förtjänar kärlek, och kärlek det kan inte köpas för pengar...

Evert är därför vår nya familjemedlem





Mina två älsklingar Evert och Ralph
♥♥